livet enligt ellen

ojdå, tiden går visst rätt fort, men nu är jag här igen!

ligger helt jävla apatisk i min säng med dator och tv. Jag och philip tog oss en springtur igår på hela 3 km (!!!!!!!) efter mitt lilla träningsuppehåll på över en månad. det var förjävligt, som väntat. ungefär 5 gånger stannade jag och skrek ut i luften att :"JAAAAAAAAAAAAGGGGGG OOOOOOOORKAR INNNNNNNNNNNNTEEEEEE!". om det var tur eller synd att philip var med vet jag inte, men ´han vägrade låta mig gå, han sprang med armen om mig och pötte på mig. japp, så illa var det. tillslut var vi tillbaka i sjölyckan, jag var så gott som avliden. efter en spyattack efter den andra och lite svimmningstillfällen låg jag på hallgolvet och var lycklig över att helvettet var över för denhär gången. kvällen blev inte lika ljuvlig då jag fick "kikhosta", ni vet såndär jag brukar demostrera på idrotten eller efter att jag gått till skolan och den höll i sig hela natten, underbart. den är inte borta än och har idag framkallat blodsmak i munnen. jag är dessutom stel som en kärring/kylskåp och har jätteont i rumpan och låren. och på onsdag är det dags igen. behöver jag säga mer än att jag inte längtar för 5 öre. jag har inte de rätta träningsgenerna eller den rätta självdiciplinen. det är synd.



det är tur att denhär lille mannen finns, annars hade det inte blivit någon springtur alls